Tidigare s-riksdagsledamot kräver Laila Freivalds avgång efter UD:s katastrofhantering.

Annandagen var helt avgörande för att få i gång räddningsarbetet. Då tar vår utrikesminister "time out" och går på teater. När sedan kritiken drabbar Laila Freivalds
försvarar hon sig med att sjukvården i Thailand håller samma klass som den svenska.

En blandning av cynism och ren dumhet. När statsledningen inte begriper sitt ansvar i en katastrof av denna storlek är den inte värd sina medborgares förtroende.
 
Freivalds borde avpolletteras.

Det skriver ekonomiprofessorn och tidigare s-riksdagsledamoten Bo Södersten.

För drygt tio år sedan var vårt land med om en ofattbart stor olycka, Estonia-katastrofen, där 800 personer förolyckades. Tre länders regeringar var inblandade, den estniska, den finska och den svenska. Frågan om orsak till olyckan blev snart fördunklad och otydliggjord. Fartyget bärgades aldrig, handläggandet från svensk sida var fumligt och amatörmässigt och många otydligheter och frågetecken kvarstår, som kommer att plåga många människor för decennier framåt.

Nu tycks samma sak hålla på att upprepas runt den nya stora naturkatastrof som inträffat i Sydostasien och i vilken ett betydande antal svenskar skadats och förolyckats. Återigen är det myndigheternas besserwisseri, nonchalans och översitteri som i första hand skapar förundran och raseri hos allmänheten.

Olyckan blev känd tidigt söndagen den 26 december på förmiddagen svensk tid. Tv är ju det oöverträffade mediet för att skildra en katastrof som denna och snart bröts sändningar för att ge bilder från katastrofen i svensk tv.
Orsaken till katastrofen blev snabbt fastställd en jordbävning under havsytan. Dess följder i form av så kallade tsunamivågor tycks också väl förstådda. Effekterna blev vitt spridda och drabbade låglänta kuster och öar över stora delar av Sydostasien.

Vad som tycks vara mindre väl förstått är att olyckan i Thailand, Sri Lanka och angränsande områden till en del i sina internationella aspekter är ny till sin karaktär. Detta har att göra med den framväxande massturismen. När en stor naturkatastrof inträffar räcker helt enkelt inte enskildas och enskilda företags resurser till. Det hjälper inte hur bra den enskilda reseförsäkringen än må vara.

Det är nu statens och det offentligas hela apparat av resurser måste tas i anspråk. Den statsledning som inte begriper detta sviker helt enkelt sina medborgares förtroende i en avgörande stund och är därför inte längre värd detta förtroende.

Den föredrar helt enkelt att låta dem dö i fjärran land i stället för att ge dem den hjälp som borde kunna vara möjlig.

Det är svårt att se annat än att den svenska statsledningen var ineffektiv och fumlig bortom alla tillåtna gränser. Söndagen den 26 december den helt avgörande dagen för att snabbt få i gång räddningsarbetet skedde praktiskt taget ingenting. UD:s telefonväxel tycks ha brutit samman och man lyckades inte skaffa fram personal för att bemanna telefonerna. Oroliga människor med anhöriga i krisområdet stod rådlösa, utan svar.

Detta var kanske inte så egendomligt om man ser till det faktum att det ansvariga statsrådet, Laila Freivalds, helt enkelt omedelbart tog time out på söndagskvällen och gick med sin man på teatern. Hon lär ha återvänt till utrikesdepartementet först klockan halv elva på måndagsförmiddagen.

Hennes närmaste administrativa chef, expeditionschefen, tycks enligt pressen ha varit på semester i Bohuslän och återkom först på tisdagen. Det är uppenbart att de katastrofbilder som visades i vårt land och världen över på söndag förmiddag den 26 december inte var tillräckliga för att väcka upp departementsledningen och UD:s personal.

Vi lever i dag i en värld som är internationaliserad på ett sätt som aldrig förr. Regeringen tycks ju också vara alert att snabbt använda sig av detta och dra för den fördelaktiga slutsatser. Hit hör att drastiskt dra ner försvaret och i stället sätta upp internationella insatsstyrkor, billigare och kanske effektiva, kan man tro.
Ett ännu bättre alternativ vore att i högre grad än vad som hittills skett satsa på katastrofhjälp, inte minst då det egna landets invånare är utsatta, som fallet varit och är i Sydostasien.

När utrikesminister Freivalds säger att sjukvården i Thailand är lika god som den svenska, är det svårt att se det som något annat än ren cynism. För det första kan vi inte förvänta oss att u-länder har samma nivå på den avancerade vården som i-länder. Att dessutom hävda att så skulle vara fallet i ett akut krisläge är inget annat än ren dumhet.
 
Tyskland har skickat vårdpersonal och medicinsk utrustning till Thailand. Vi borde följa efter. De berömda Herculesplanen tas i bruk först efter en vecka.

Statsminister Göran Persson verkar numera ganska ointresserad av politik, kanske är han också sakta men säkert på väg ut. Det finns dock andra som han borde avpollettera mera raskt. Dit hör utrikesminister Laila Freivalds.

Bo Södersten

Dagens Nyheter 3 januari 2005