The easy way to find interesting topics, websites,
products and services locally and internationally.

Ardalan Shekarabi, socialdemokrat

"SSU måste byta ordförande och stoppa interna myglet"
 

Missförhållandena inom ungdomsförbundet hotar hela arbetarrörelsens framtid, skriver 28 SSU-företrädare.
Morgondagens politiker finns i dag i SSU. De kommer att nå maktens korridorer med inställningen att alla medel är tillåtna, så länge man inte blir avslöjad, skriver 28 förtroendevalda inom SSU.
De hävdar att valet av nuvarande förbundsordföranden Ardalan Shekarabi föregicks av fiffel.
Därför krävs att Shekarabi, liksom förbundsstyrelseledamoten Helena Markstedt avgår.
Om inte SSU-ledningen tar itu med missförhållandena måste moderpartiet socialdemokraterna och LO ingripa för att rädda SSU, skriver de.

Det största politiska ungdomsförbundet i Sverige är SSU. Det är också arbetarrörelsens - LO:s och socialdemokratins - ungdomsförbund. Där fostras arbetarrörelsens framtida ledare. Om inga drastiska förändringar sker i väljarbeteende fostras även de som i framtiden kommer att leda Sverige i SSU. Den senaste skandalen i SSU bör därför oroa alla.

I korthet består skandalen i följande:
SSU:s förbundsordförande Ardalan Shekarabi har, med hjälp av vänner och allierade, använt förbundets pengar för att finansiera sin egen ordförandekandidatur. En förbundsrevision har genomförts men genom att de inblandade skyller på varandra kommer alla undan ansvaret för fifflet.

Vi som skriver under den här artikeln är företrädare för SSU på lokal och regional nivå. Vi gick med i SSU för att förändra världen, för att kämpa för jämlikhet, rättvisa och solidaritet och bekämpa förtryck.

Vi är upprörda över förbundsledningens, och deras allierades, förakt för organisationen och medlemmarna de fått förtroendet att leda. Vi är upprörda över hur långt misskötseln av SSU har tillåtits gå av den sittande ledningen och dess lojala SSU-distrikt. Och vi är uppriktigt oroliga över vart SSU är på väg.

Konflikten i SSU har två dimensioner: en politisk och en organisatorisk. Den politiska handlar om en höger-vänsterkonflikt där en mer traditionell socialdemokratisk idétradition möter en mer liberalt influerad idétradition med tydliga beröringspunkter med Tony Blairs New Labour. Denna konflikt är inte ett problem. Tvärtom är det positivt att det finns politiska och ideologiska skillnader inom SSU som kan stimulera till debatt och hålla det ideologiska samtalet levande.

Den organisatoriska konflikten handlar om synen på, men framför allt makten över, organisationen. Den falang som har makten använder alla tillgängliga medel för att se till att behålla den. Sedan mitten/slutet av nittiotalet har arbetet med att befästa maktinnehavet tagit sig alltmer organiserade former.

Ekonomiska resurser fördelas systematiskt efter lojalitet, valkretsar ritas om inför varje kongress för att säkra kongressmajoritet, förbundsstyrelsens privilegium att tolka stadgarna används konsekvent för att rigga val och ogiltigförklara val som slutat "fel" och svågerpolitik avgör alltför ofta vilka som får tjänsterna på förbundsexpeditionen.

En orimligt stor del av SSU:s resurser förbrukas på central nivå. Detta är givetvis inte en slump. Det krävs en stark förbundsexpedition i en organisation där första punkten på dagordningen alltid är att cementera maktinnehavet.

Situationen inom SSU riskerar att bli förödande för arbetarrörelsens framtid. Förbundsledningens prioritering av höga medlemsantal framför verksamhet, påkostade kampanjer i stället för ideologiska studier och säkrade karriärer i stället för samhällskritik kommer att innebära slutet för arbetarrörelsen som en folkrörelse. Framtidens politiker, som i dag finns i SSU, kommer att nå maktens korridorer med inställningen att alla medel är tillåtna i politiska och organisatoriska konflikter, så länge man inte blir avslöjad.

Den senaste skandalen kommer följaktligen inte som en överraskning för oss som är aktiva i SSU.

Enligt förbundets egen revision har följande hänt: Sju distrikt, som alla stödde Ardalan Shekarabis ordförandekandidatur, beviljades i januari 2003 projektpengar ur SSU:s verksamhetsutvecklingsfond, till en total summa av 76 000 kronor. Mallen till ansökningarna var skriven av en av maktfalangens mäktigaste personer: Helena Markstedt, dåvarande försteombudsman i Stockholms läns SSU-distrikt.

Pengarna betalades aldrig ut till de konton som stod i ansökningarna. De sattes i stället på ett konto tillhörande en SSU-klubb som inte sökt några pengar. SSU-klubben överförde i sin tur pengarna till en ideell förening där Shekarabi och Markstedt hade kontokort. Pengarna finansierade sedan Shekarabis framgångsrika ordförandekandidatur inför kongressen 2003, där även Markstedt valdes in i förbundsstyrelsen.

Det som presenterades i medierna som en skandal i slutet av december 2004, var i själva verket bara toppen av ett isberg. De korrupta metoder man använt sig av för att säkra tronföljden inom SSU har snarare blivit regel än undantag under de senaste tio åren. Precis som man betraktar SSU-förbundets expedition som sin egen karriärtrappa betraktar man fonden för verksamhetsutveckling som sina egna pengar. Den dominerande maktfalangen i SSU har blivit ertappad med fingrarna i syltburken.

Skandalen ledde till att förbundsstyrelsen beordrade en förbundsrevision. Revisionen konstaterade bland annat att Ardalan Shekarabi har "agerat olämpligt och med bristande omdöme".

Vad kommer revisionen då fram till i skuldfrågan? Klart är ju att det har begåtts någon form av brott. 76 000 kronor har försvunnit. Samordnade riggade ansökningar har använts. Är det verkligen någon som går på att allt är en olyckshändelse? Alla inblandade tillhör samma SSU-falang och alla är vänner till Ardalan Shekarabi. Om agerandet inte var samordnat, vad var det då för telefonkonferenser som Helena Markstedt beställde och betalade med närmare 10 000 kronor av pengar avsedda för annat?

Nej, revisionen kommer fram till att de inte kan ta ställning i skuldfrågan. De vet att någon eller några av de inblandade ljuger då historierna inte går ihop. Resultatet blir att de skyldiga kommer undan.

Majoriteten av förbundsstyrelsen uttalar därefter sitt fulla förtroende för den person som med hjälp av felaktigt använda pengar vunnit ordförandevalet. Helena Markstedt, som samordnade de falska ansökningarna och var med och spenderade pengarna, var dessutom med och fattade beslutet om att fria sin ordförandekandidat. Att kalla skeendet absurt är ingen överdrift!

Vi accepterar inte detta! Vi kräver att förbundsstyrelsen tar problemen inom SSU på allvar. Tänker förbundsstyrelsen ta sitt ansvar och se till att sanningen kommer fram, eller måste någon göra en polisanmälan för att ärendet ska utredas ordentligt?

Vi anser att följande krav i dagsläget är rimliga att ställa:

1. De inblandade måste lämna förbundsstyrelsen.

Ardalan Shekarabi och Helena Markstedt måste avgå. Om de inte var medvetna om fifflet har de varit så naiva att deras förtroende är förbrukat. Visa att ni är lojala mot rörelsen och meddela SSU:s medlemmar redan nu att ni inte ställer upp till omval på kongressen i sommar!

2. Dela makten.
Också de som inte tillhör maktfalangen måste få insyn och vara med och ta ansvar för SSU. Detta kan bara ske genom att maktfalangens kritiker släpps in i ledningsgruppen, som i dag består av Ardalan Shekarabi, förbundssekreterare Sara Heelge Vikmång och förbundskassör Karin Hallengren. Fler viktiga beslut måste fattas av förbundsstyrelsens ledamöter så att de kan ta det ansvar kongressen givit dem!

3. Ta initiativ till att lösa konflikten.

SSU skulle bli så oerhört mycket bättre och starkare om inte så mycket tid och resurser gick åt till interna stridigheter. Förbundsstyrelsemajoritetens ledare måste ta initiativ till förhandlingar med maktfalangens kritiker för att komma överens om hur konflikten ska kunna överbryggas. Görs inte detta riskerar kongresserna framöver att slita sönder organisationen.

Om SSU:s förbundsstyrelse inte tar detta på allvar så vädjar vi härmed till ledningarna för socialdemokraterna och LO om hjälp. Världens starkaste arbetarrörelse håller på att förlora sitt ungdomsförbund till mygel och korruption. Hjälp oss att rädda SSU!
Fredrik Axelsson, ordförande SSU Boden; Tove Axelsson, ordförande Skånes SSU-distrikt; Markus Blomberg, ordförande Malmö SSU-krets; Martin Damberg, ordförande SSU Habo; Caroline Ekehed, styrelseledamot Göteborgs SSU-distrikt, ordförande SSU Metall i Göteborg; Johanna Falk, ordförande s-studenter i Borås; Johanna Garefelt, ordförande SSU Kramfors: Mikael Hellgren, styrelseledamot Västerbottens SSU-distrikt; Johanna Holmberg, ordförande SSU Örebro; Emma Lidell, ordförande Örebro läns SSU-distrikt; Emma Lindqvist, vice ordförande Stockholms SSU-distrikt; Sergio Manzanares, ordförande Gävleborgs SSU-distrikt; Jonatan Mattila, ordförande SSU Timrå; Sara Nilsson, styrelseledamot Göteborgs SSU-distrikt; Jonas Nilsson, ordförande SSU Jönköping; Caroline Nordgren, ordförande SSU Härnösand; Johan Palusa, ordförande SSU Alvesta; Shaho Porgord, styrelseledamot SSU Uppsala; Charlie Qvist, ordförande SSU Vetlanda; Lisa Ronnle Svensson, ordförande SSU Lund; Andreas Rüdén, ordförande SSU Eskilstuna; Helena Ryge, ordförande Kronobergs SSU-distrikt; Andreas Sjögren, ordförande Handels centrala ungdomskommitté; Johanna Storbjörk, ordförande SSU Växjö; Carina Suominen, ordförande Sörmlands SSU-distrikt; Josefin Söderhagen, ordförande Södra Älvsborgs SSU-distrikt; Jane Söderström, styrelseledamot Göteborgs SSU-distrikt; Josef Taalbi, ordförande SSU Umeå

DN 4 mars 2005

 Sweden: Websites from A to Z                

 0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö 

 Sweden: Topics from A to Z

 0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 Worldwide: Countries from A to Z                       

 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

 Worldwide: Topics from A to Z           

 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z