Uppdaterad 4 maj 2004 00:15

"Sämre välfärd är ingen myt"
 

De fyra forskarna Joachim Vogel, Stefan Svallfors, Töres Theorell och Heinz-Herbert Noll hävdade i två artiklar på DN Debatt 25 och 26/4 att det är en "myt att Sverige tappar i välfärdsposition". Dessvärre räcker det med att gnugga lite på ytan för att se att nästan varenda siffra i rapporten är tillrättalagd.

Forskarna hävdar till exempel att välfärdsutgifterna är högre i Sverige än i andra länder. Enligt EU:s statistikmyndighet Euro1stats årliga jämförelse över medlemsländernas sociala utgifter (köpkraftsjusterat) hamnar Sverige i mitten av EU-länderna med Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Österrike i toppen. Danmark, som hamnar högst efter Luxemburg, har drygt 10 procent högre välfärdsutgifter per medborgare än Sverige.

Detta avser ändå enbart de skattefinansierade välfärdsutgifterna. Räknas alla sociala utgifter in halkar Sverige än lägre. Att en dansk har en BNP som är 45 000 kronor högre än svensken innebär att en lägre andel välfärdsutgifter av BNP ändå räcker till betydligt mer. Detta måste anses vara en kraftig försämring med tanke på att de svenska välfärdsutgifterna låg en och en halv gånger högre än i EU för tjugofem år sedan.

Sysselsättningen är högre i Sverige än i många europeiska länder, hävdar de fyra. Inte ett ord yppas om hög sjukfrånvaro. Tas hänsyn till detta så har Sverige färre faktiskt arbetade timmar per person i den arbetsföra befolkningen än de flesta EU-länder.

Vogel med flera hävdar också att inkomsterna är jämnare fördelade i Sverige. Och hur vet de det? Alla seriösa forskare har vid det här laget uppmärksammat att en stor del av de rikas inkomster i Sverige inte längre räknas in i inkomstfördelningen eftersom de har flyttats utomlands. Måtten på inkomstfördelning har blivit meningslösa.
Stefan Fölster
Chefsekonom, Svenskt Näringsliv
Johnny Munkhammar
Expert på omvärld och trender Svenskt Näringsliv
Fabian Wallen
Nationalekonom, Svenskt Näringsliv